HISTORIER OCH ORDSPRÅK FRÅN JÄMTLAND
Only in swedish, sorry........

 

Ordspråk och härmningar, upptecknade i bygderna.
ur "Opp mæ homöre" av Gustaf Ljungberg, Brunflo 1959.

Bätter brölöus än rålöus.

De ä skullt, snarbult.

Håcken ere sa keringa nar hunn raspe på döra.

Fli de a gåål, sa stårscha at utpåkæra.

Va ere för na vrak som fer å kaack på glase, fråge gåb­ben när tri sörlänninga ville in herma döttrom hæns å knacke på fönstre.

Tvi vale, sa katta nä hu såg e storrått.

Va ä dæ för'n kælv sa kælven när han såg se ti spegla.

Je sir nu hella better nu, sa keringa när hu haadd klöft ta se öuglocka.

Ha dæ sitt nan svårt å vit'n gomåra unnres keringa som haadd e får boort.

De va e a-l te ha stor öra, sa a Karl-Ors-Anna omsugga.

Tjugu fiska, tjugu kilo, berättade P. G. om fiskresultatet.

Jo, de e nu na litte, sa'n Anton sö i gåla.

Kælven henn sa keringa om gåbben senn.

De kom int' bort de som rinn u nasa å ne'i mun.

Nar ryssen kom, sæ kom'n jussom möurn, va börögåb­bens mejning.

All rejt, va keringa di ha vårte fejt, sa n' Pelle at a Jo nar han komme hejm från Amerken.

Je kan int' mæ tånnbrö för all smöla sa 'n Svärd-Lars.

Fell tyst, komdere bonn dagamanna nar dom hågg ras­ken på bolagskoja.

Tokrackar, sa a farmor i Hääll.

Je e från Laken je sa stårscha å nejg.

Ejn te mans, å tvo på'n Hans.

Jo, je e fell sæ sjuk att'n, sa keringa å skratte.

Transport, va e dæ för'n kær som ha rå mæ te ge sa myttje, unnres keringa hans Petter.

Dom fala nu dom å' sa' Karlsson om vallackan i Värm­land.

Hårst få kuan allt tuggummi ifrån, fråge lillstårscha.

Drummel, sa Jansson at e stårsch som hoppe ta tågan.

Jo, je e skräddarfru je, om du nödvändigtvis vill vætta’ ne, sa torvallakeringa att doktor'a.

De smaka ändå kær, sa stårscha, pusse tuppen.

Hæn kacke på öugom at me' sa stårscha.

Håcken ere nu ta belingan henn som e gamlar, fråge'na Jonas-Jäns-Brita.

Tvoöresbullan, va kost dom, unnres keringa.

Jo, je ha fell na hammel om håcken Hamlet va, sa stårscha.

Ta myttje hångel, blir'e bære na krångel.

Du hoopp nu sæ lagomt du å sæn du bli gift, sa bonn at fala.

Jömmer va de blir svårrt för öuga, sa piga, pusse sotarn.

Man ske int' gå över åa ett lortvattnan.

Fyllhunnan skääll dom som ænner hunna.

Ingen rök uttan ell å ingen spiss uttan spjäll.

Å sæ trivlig'n kær, saa Kvast-Maria.

Ha du ont i maga, sæ gå te n' Pe på haga.

Mæn va dentlöst, kviidd stårscha.

Je e sæ lej jælma den, sa katta at fresa.

Var å ejn sjong eett senn näbb.

Nu finns'e it'na mer å ta, sa tjyven, tog döra.

Better å gå n' krok, än blööt si brok.

Hårre je sitt her åtabak å prata, sa Bossjögåbben.

De her å de der sa'n P. G.

De handlar om de, sa'n Brö-Pelle.

Tok, de e ju ta'n gejt, sa hammerdalingen, såg'e antikt'e kvinnfolksskelett.

De e bå' ynkleje å löjle sa keringa, snytt se å feck nasan te förklä.

Te puuss n' kær som int' ät snusen ä som te puuss n' nyfödd 'n kælv, sa piga.

Nu sätt nu gummiskon på varenda käft, saa Bös-Karolina.

Dom ä skyllu allihop, de ske ingen förstå håcken som ha te foder sa n' Kusböl-Jo.

Hæn ä nästan större hæn som e minner sa n' Karl i Hallom om onghästan sine.

De ha blåst hejle nætta sa friarn nar hæn geck ta föusgälla om måran.

Ej flåugu gær ingen sommar.

Äggprise bryr je me' int' om sa höna.

Ä saman go, råmms'e tvo ti n' grisno.

Nä keringa sätt tell som värst, får je int' n' syl i vere, sa skomakarn.

Je fer heri gålan å slit ut nålan, sa byskräddarn.

Skraatt nu bäst som skraatt te sist.

Je e släkt mæ brännässla, sa homla.

Trettan på dussine går'e ta dom her, sa handlarn om teske'an.

Svårrt e ku ha å vit e mjælk.

N' gett nu væ kælv innan man bli ku.

De va smarning at vägglusa sa'n Erik Persa nar storbyggninga brann.

Tri böxer ha je, ej ha je hadd, ej ha je på, å ej ske je få, sa'n Våg-Johan.

Små bränner, ryk längst.

Kær ä kær.

Vågan gå ända in lakenkörscha, sa' Vågen dermæ sågen.

Smöla e å brö å stara e å hö.

Böörj nåldynan å går själv nu, sa skräddarn förste gången hæn såg n' igelkott.

Körscha ä aller så full att int' prästen går in.

Fættigdomen börje heri ve'liran.

Blon ä tjuckar än vattne.

Krotjän som go ske bli, ske krökes i ti.

Månen glider så gla å kvick, som lusa på e tjåurustick, sa lillpöjtjen som dikte vers.

Stor i olom å små i folom.

Du skuull ha tege på n'ænner sia skänken om du ä ene at staa, sa bonn at bilisten som hamne mæ chevrolen senn heri kökan.

Den som sist kom te sättjen, ske först ut.

Du ske int' væ sæ bralu nu, sa gåbben at keringen senn nar hu geck på syföreningen.

De är orrta ti knorta.

Je e rektut hoppstor je, sa loppa.

Torsdagsafta går fredagsver.

Håcken vejt om je e korpulent nog å klara de dænne, sa nämdeman.

At man int' se mätt, sæ slejk man int' se mätt hella.

Konsta e int' tong te bära.

De e fell inga konst te kook, nar de ænnran håll mjöle.

Natulavis, sa'n Sill-Johan.

Vååg man itna sæ vinn man itna.

Rent väsen, saa Lort-Lisa.

Man ske prata mæ perom nar man rens dom, sæ trivs dom, sa agronomen.

Provarn å hunn tjeen föa mæ mun.

Nar n' eejn ske te körscha ske n' ænner te kværn.

De går una för una de henne sa hæn som såt på husan å åt korven.

Je ha vöt te Tann, hittat n' mann å öft' me n' spann, sa'n Lill-Johannes i Laken.

Kom du n' dænn väjn, sa skräddarn, tog lusa heri västficken.

De ha vö ti pasa innan de komme ti sättjen.

Man får nu äta opp själv de man ha bröt'e ti.

Nu komme snart fremmen, sa stårscha, för je sir katta sätt å tväätt se på brua.

Va ä du för'n gullunge då, sa keringa at lillgrisen.

De va nu itna konstut dæ att de vårt'e en märafala, mora va ju mär, sa'n Mårten.

De bli naga te viis för den som e hågun te sjoong.

Akt öuga för knåppom sa bonn, slog keringa mæ böxom.

Va ä du för djur då? sa stårscha at änklinga som komme å friidd.

Som man bäädd at' se får man littje.

De ä måran nu, sa tuppen å gol.

Självgjol sår svi värst.

Nar de reegn vällingen e den som e fattig uttan ske.

De ske fell bli nu dæ som fattas, saa Kristina vest i gåla nar Montenegro förklare krig 1914.

Nar n' dummen ejn bli rik, bli'n den onde lik.

Vinn 'n all gångan på trav'an n' odds henn fråg'e keringa.

En flygenes fågel får allt'n na mæn den som sitt får itna.

De ä mæ äktenskapan som de ä mæ kattongom, de tar nar daga innan öuga öppnes, sa keringa.

De ske gössles dan å sa gåbben, sputte snusen ditt'i blomkruka.

Mæ ett sagt å tie tänkt.

De vill säja de naturligtvis, sa'n Per-Agust.

De smaka mer de dænne, sa stårscha om pussen.

De som gymes ti snö, kom opp i tö.

Högfæla går före fall.

A sæ hälsammen mat, sa keringa om blåbärsoppa.

Härla ver, tyyckt frua på lænnan att de va.

Sätt de int' dan, de ä gröten der, sa gåbben at keringen senn nar dom ha bytte gæra å hu komme från slått'a.

Fem skott å fem prick, sa'n P. G.

Uttan sk-t vore ne inga kas.

De e te ta dæ man ha, å sjoong de man kan.

De e ingen heejm å je ligg å söv, sa'n Per Kallsa at granngårdspöjtjen.

Jo, de henne e tacken dæ för att man ä tillmötesgående, sa piga som feck trillingan.

Trug me' int' å æta, för ænnars blir'e tugge der'eett, sa pöjtjen at n' mor senn.

Man ske int' rop hej förr'n man komme över bättjen.

Lunch å lunch, han kom fell hejm å ske æta lunsen menn å, sa bonnkeringa på bun.

N' fähunn e'n å n' lapphunn ha'n.

Ske du int' uunn meg å få sava e litta stånn, sa stårscha at friar'a senn.

Kuut å fjäärr som hönsa.

Akt' huvve dett, sa skarprättarn.

Fin utta å slærvu inna.

Vår'n sætt sprätt på kärlejken.

Dynja ä gull dæ å'.

Je e på sniskan, sa hæn som va i snean.

Oxen ä e dålig'e mjålkku.

Man ske væ gla å go, sæ bygg man imilla se n' bro.

Va ere för na skvater sa fyllhunn som låg heri makaråmme å kua pisse på'n.

De ä nu int' sæ myttje mat ti äggom som folk tror, sa höna.

Mjålk å brö, nää tack, ajö, sa luffarn.

Om du kan smyyg som du säj, sæ smyg de hejm på eviga rappet, sa stårscha at pöjtja som hu int' kuunn liik.

Dom som går få væ gla sæ lääng dom ha rätt te gå heri dittj an.

Una hen sa turisten å köul biln mot skethusknuta.

Om fruden kommer ut på bruden kan hon få höra kuden göla, sa bonnstårscha som hadd vö i Stockholm å lärd 'se svenska.

De int' allt'n de e nan lænsväg till ena pigo, sa pöjtjen.

Kan använnes jussom peran, te alltsom e.

Je få aldrig dääns mæ den je bju' opp, uttan hu som sitt opp'ett n', sa pöjtjen som va vinnögd.

Skoskav å keringgnag ter på homöre.

Hæn säj nu hæn ske komma tebaker ti brev'an saa Fredrik-Kersti.

Ere nan dö sæ kom fram, sa snickarn, nar ställninga ramle.

Ä man int' rädd om öre sæ får man aldrig krona.

Tig å væ snäll, saa Långhåku-Kristina.

De lyys för meg nu, sa elektrikern.